Älskad & saknad son & bror

Saknaden är så stor och sorgen är vår ständiga följeslagare. Den går inte att beskriva, inte heller att mäta. Det är som om sorgen byggt ett bo i våra hjärtan. Sorgen där inne pickar med näbben, krafsar med klorna. Vi har så många minnen. Fina minnen, glada minnen. Men också många sorgsna minnen. Och känslor. Glädje, ömhet, stolthet blandas med sorg, oro, ilska & skuldkänslor.  Det sägs att tiden läker alla sår. Det här såret kommer aldrig att läka helt. Sorgen är som en sårskorpa, river du bort den för tidigt börjar det blöda. När sårskorpan läkt & ramlat bort finns ärret kvar...

Att mista ett barn är svårt. Det är mot naturens lagar. David skulle ju ha varit den, som tillsammans med sina bröder, begravt oss så småningom. Nu blev det inte så. Hans grubblerier. Hans demoner. Tillsammans satte de stopp för det.

Kvar finns han som en doft, en varm kram, ett varmt skratt eller en melodi på radion. Glimten i hans ögon glömmer vi aldrig. Kärleken är oändlig. Tills vi ses igen. Vila i ro älskade son.