De första åren

Den 6 september 1982 föddes vårt yngsta barn. Han var väldigt efterlängtad och hans två bröder var mycket stolta över sin lillebror. David var en lugn och nöjd bebis som åt och sov och var glad mest hela tiden. Som alla små barn var han infektionskänslig och hans ettårsdag tillbringade vi natten på Akademiska sjukhuset då han hade besvär med andningen. Det var s k  falsk krupp som återkom vid varje förkylning under hans första år men som försvann när han blev lite äldre.

Nöjdare och gladare unge fick man leta efter. Aldrig arg och sur. Bråkade aldrig med sina bröder eller lekkompisar, varken hemma eller hos dagmamman. Tidigt visade han intresse för att vara ute i naturen. Kojbyggen var populärt och att tälta eller paddla kanot med morfar. Att bygga en flotte och övernatta med sina kompisar på Storholmen i Gimodammen var en höjdare. I skolåldern upptäckte han HISTORIA och tillsammans åkte hela familjen runt i omgivningen för att se historiska platser. Vi avverkade Wasamuseet, Stockholms slott, Livrustkammaren, Uppsala slott med fängelsehålorna, skeppet Göteborg - både när det byggdes och när det var färdigt. Karlskronas fästning, Ornässtugan i Dalarna och vi följde i Karolinernas spår över fjället...Och så klart - alla våra fina bruk här i Uppland.

Legobygge var en annan favoritsysselsättning. Han byggde alltid fritt, utan att titta på beskrivningen. Han hade ett enormt tålamod och kunde hålla på i timmar. Vi minns speciellt ett stort skepp som han monterade "master" på och sydde små segel som han pillade dit med sytråd. Och så älskade han att klä ut sig. Precis som för bröderna var det hjältar som Stålmannen och soldat i olika former som det var roligt att klä ut sig till. En period var han utklädd till soldat i Amerikanska inbördeskriget. En annan gång klippte han - med vår tillåtelse - sönder en gammal mörkblå tröja fram och sydde på tyg i bak som en "skört" på en frack , tog på sig en hög hatt som han köpt och lekte att han var en dirigent. Han var så otroligt påhittig och framförallt väldigt kreativ. Inte bad han om hjälp heller, han ville klara allt själv. 

En person som betydde mycket för David var hans morfar. Morfar Holger var pensionär när David föddes och hade mycket mer tid och ork att leka med honom än han haft med de andra barnbarnen. De två hade en speciell relation till varandra och de tillbringade många timmar med att fixa i morfars garage. När David slutade hos sin dagmamma var det hem till mormor och morfar han gick eftersom de bodde nära skolan. Jag tror att det var ett mycket omtycket besök. När mormor frågade vad han ville äta till middag var svaret alltid pannkakor! Det lärde han sig tidigt att laga till själv. Pannkakor och chokladbollar blev ett populärt "mellanmål" som han fixade hemma efter skolan. Ganska ofta, faktiskt. Eller, väldigt ofta. Älskade unge!

Tonårstiden

När David kom i tonåren förändrades han som så många andra i den åldern. Han blev mer allvarlig och inte lika pratsam. Han tog fortfarande stort ansvar över skolarbetet och verkade trivas i skolan. På fritiden spelade han ishockey, läste, kollade på film, spelade spel men var inte lika mycket ute som förut. Kompisarna gick på disco men det var inget för honom. Hans bröder var inte heller mycket för det i den åldern så det var inget vi tyckte var konstigt.

 På höstterminen i åk 9 började David en klaga över att han kände sig konstig i huvudet.Han upplevde det som att han var "borta" i huvudet, han fick dåligt närminne, kunde inte koncentrera sig och kände sig ovanligt trött. Han kände sig också "avdomnad" i delar av kroppen, fick svårt att känna skillnad mellan varmt och kallt vatten och att läsa en sammanhängande text blev jobbigt. Han ville helst krypa in under en filt i ett mörkt rum. Vi blev naturligtvis väldigt oroliga och nu började en period med läkarbesök och provtagningar. Först på vårdcentralen och senare på Akademiska sjukhuset. Man misstänkte först en infektion eller borrelia. Man hittade inget oroande på proverna, allt såg bra ut men symptomen försvann inte. Så småningom klingade det av för att försvinna helt. På våren återkom besvären tyvärr och höll i sig några veckor igen. I skolan var lärarna väldigt tillmötesgående och han fick jobba en del hemma beroende på hur han kände sig. Tack vare det kunde han gå ut sista året i grundskolan med riktigt bra betyg.

Höstterminen -98 och David började i gymnasiet. Han hade kommit in på Naturvetarprogrammet, något som han valt för att så småningom utbilda sig till officer inom försvaret. I augusti återkommer symptomen för tredje gången. Nya prover tas och man kollar bl a borrelia och en mängd andra prov tas. David genomgår också en datormografiundersökning som inte visar på några tumörer. Nu får han en remiss för ryggmärgsprov och EEG. Alla prov var bra. Den här gången håller besvären i sig i två veckor innan de klingar av.  

De här jobbiga perioderna återkom flera gånger men det blev längre och längre mellan dem för att sedan avta helt. Han fick även en tid hos en psykolig men eftersom han inte kände sig deprimerad och tyckte att samtalen inte hjälpte, så avslutade han dem efter ett halvår. Vi har aldrig fått något tydligt svar på vad David drabbades av men jag tror att han grubblade för mycket och sov för dåligt och att det i kombination gav dessa jobbiga symptom.